angeeeliq

Enligt mig ska man för att platsa inom sociala yrken vara lämpad för det. det vill säga man är en social människa och man behandlar kunderna med respekt. Därmed att man kan koppla bort det privata. för hur skulle det se ut om alla arbetarna i affärerna va tjuriga och snäsiga , om piloten på flyget lät hans privatliv påverka flygningen ? En taxi som anpassar hastigheten efter humör. eller varför inte på en gång ta upp busschafförer som har en otrevlig atityd som får oss resande att inte vilja åka buss igen.. Tänk så glad man blir när man kommer in i en affär och tjejen/killen i kassan är så där underbart trevlig. gör det inte våran dag lite gladare då? och känner vi inte att det är skoj? Den atityden som dem här arbetande "sociala" människorna visar oss smittar till viss del av sig på oss kunder. Får vi ett bra bemötande, visst blir vi då i de flesta fall glada själva? åtminstone får ett leende för en stund? hamnar vi däremot hos någon tjurkärring/gubbe så drar ju det ned oss också och det resulterar i att vi blir irriterade.

De ställen jag anser är oerhört viktigt med bra bemötande är inom vården. äldreboenden, dagis, sjukvården, psyk m.m. Jag menar hur går det för en person som är psykiskt sjuk, uppsöker vård inom psykiatrin och då blir bemött av en tjurkärring som vill vara var som helst utom på jobbet? jo då blir ju vårdsökaren inte bättre på något vis. snarare sämre!

För många, jag vågar till och med påstå det flesta är det oerhört svårt att söka vård/hjälp.
När dom väl gör det, ska dom inte tas emot av respektfull och kompetent personal då?